Så var det dags för den efterlängtade resan till das Vaterland, gamla goda Tyskland.

Det är NÄSTAN så att resan var ännu viktigare när den först bestämdes - någon gång i februari när Pillejoxmajoren låg som en igel vid min barm och allting i min närhet luktade antingen mjölk eller barnbajs. I detta något trängda läge var det fint att drömma om flygplatser, hotell och vin i andra kärl än pipmugg.

Men det ska bli kul att komma iväg. En annan sak som är kul är att jag nu kan sälla mig till skaran med slarvtöntar som INTE KOLLAR OM PASSET GÄLLER FÖRRÄN KVÄLLEN FÖRE AVFÄRD.

Det gick ut i augusti.

Men då jag är lite filosofiskt lagd, gör jag följande reflektion:

Redan de gamla grekerna var klantiga. Även hunner, goter och vikingar var kända klantarslen. Ser vi längre fram i tiden förekom kraftfulla klanterier hela medeltiden för att formligen explodera kring upplysningen. Klantandet i modern tid ligger sannerligen inte långt efter. Det finns många nutida praktexemplar på klantighet som är bäst i klassen. Kort sagt - människan är klantig.

Den stora skillnaden är väl att om en hunn upptäckte försent att hans pass hade gått ut, då fick han vackert slänga upp yxan på axeln, knalla iväg tre mil genom granskogen, döda en hare som muta åt den som utfärdade det provisoriska passet och bli försenad på sin resa med minst två veckor.

Medan jag ringer polisen klockan 20 på kvällen och blir kopplad till en cool dam på Landvetter som kan känna igen en klantskalle på 50 meters håll men som snällt ger mig ett löfte om att saken löser sig strax före incheckning till flyget. Jag behöver inte ens ge henne en hare. Fast jag måste hosta upp med 980 pix. Där reducerades den shoppingkassan.

Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.