Det finns mycket som är dåligt med naturen.

Älgar som bajsar var som helst i skogen.

Insekter som har ohämmat sex fullt synligt.

Gäss som flyger omkring i luften och låter oerhört störande.

Men en sak är ändå värst:

Naturen är så FUL!

Jag vill reklamera.

En god vän bosatt i Italien berättade att hon rätt ofta såg annonser om rabatt - på allergitester.

- Men varför? undrade hon. Om man INTE har några problem med allergi så behöver man ju inte testa sig. Och om man ÄR allergisk ska man väl gå till en riktig läkare och inte till någon som lämnar rabatt.

Om inte… man ser det som en hobby. Att allergitesta sig.

Söndagsmiddagen genererade en måndagslunch till undertecknad. (Tack, kära mor!)

Lunchen paketerades i sedvanlig glasslåda och emballerades sedan i en ganska o-chic plastkasse från Coop.

När jag gick från bussen till jobbet tyckte jag av någon anledning att det kändes mindre sjavigt att bära den ihopsnurrade påsen i handen, som ett litet paket, stället för att dingla med hela kassen, med lådan skramlandes i botten.

Fick blickar, minst två.

Nu är man ju inte fjorton längre, och tror att alla tittar på en hela tiden. Så de här blickarna är garanterat säkra. De kanske tittade på hur jag bar paketet, tyckte att det såg lite för värdigt ut för att gälla en lunchlåda, och tänkte:

- Där går hon med sin döda hamster på väg till sista vilan.

Helt fel hade de inte. Det låg ingen hamster i lådan, men en död kyckling.

Gick förbi en trädgård där idog gräsklippning pågick.

“Åååh… nyklippt gräs luktar så GOTT!” brukar folk säga.

Håller inte med.

Lukten av nyklippt gräs påminner om lukten av blod, samma panikartade doft av något som gått sönder som inte ville gå sönder.

Man är ju så trött hela tiden, ni vet. Trött, trött, trött, gud vad tjatigt.

Häromdagen när jag kände mig sådär TRÖTT så kände jag efter ordentligt:

VAR är jag trött?

Och då upptäckte jag att jag var totalt PIGG överallt - utom i övre delen av huvudet. Hele kroppen var sprallpigg men allt ovanför näsan var dödstrött.

Jag borde kunna dra någon slutsats av detta men är för trött i huvudet.

Kan någon hjälpa mig?

Ibland blir man så FÖRBANNAD på folk. Vill hytta med näven. Eller om sanningen ska fram: Man vill ge dem fingret.

Men vi som är lite fiiiina, vi trycker inte upp långfingret i nyllet på folk. Nej, vi är vana att spreta med lillen när vi dricker vårt kaffe, så när vi ger folk fingret, då är det lillfingret som gäller.

Oj, vilket skägg det precis gick förbi utanför kontorsfönstret. Jag är inte så lite imponerad.

Hann inte ta ett kort. Synd. Ni skulle sett. Långt, brunt, lite glest i topparna. En röd luva på skulten. Som en smal, ung version av jultomten.

Inatt drömde jag att jag skulle ta ut pengar i en bankomat. Den såg ut som en stor, gul varuautomat med knappar som man skulle trycka på för att öppna olika luckor och ta ut sina pengar. Jag skulle ta ut tusen kronor.

Knapparna var otydligt märkta och dessutom slant jag när jag skulle trycka. När jag öppnade luckan fanns där en liten trave papper och faktiskt ett par snittblommor också, lite tjusigt sådär. Tyvärr hade jag just köpt en resa till Åland för 15 000 kronor.

Det var lite stressigt.

Jag undrar vad detta betyder.

Det finns nog bara en sak som jag älskar mer än mina barn. Och det är min man.

Nej, jag skojar bara. Det jag älskar mer än mina barn är HÅRET PÅ ETT FÅR!!!

Ull! Cashmere… Lammskinn! Luddigt…

Så här ser listan ut:

1. Fårskinn (luddigt). Samt andra fårhårprodukter.

2. Ost.

3. Mina barn och min man.

Ta detta ned en nypa salt för det är inte helt sant. Ost och fårskinn turas om att ligga på förstaplatsen.

En stor fördel med att jag fläskade på mig ordentligt under graviditeten är att jag stadigt GÅR NER i vikt trots att jag har ätit snask varenda dag sedan förlossningen.

Dock har jag en gnagande känsla av att gränsen snart är nådd. Kanske om ett kilo eller två. Därefter brister den sköna illusionen mitt itu och jag får återgå till stringens och disciplin.

Eller vad skriver jag. “Återgå”. Nu växte näsan flera decimeter.