“Tjejer ska ju alltid gå på toaletten två och två, höhö”, brukar det låta.

Hemma hos oss är det sant. När sexåringen känner att det är dags för en sittning brukar hon alltid bjuda med tvååringen in på toa. Sedan sitter de där och bibbedibabblar en lång stund.

Vi har skrattat lite åt det där, maken och jag. Tills vi kom på att det kanske är en modell för oss också. Vi har ju så svårt att hitta tid för att avhandla även de enklaste vardagsfrågor. Alltid blir man avbruten.

Så nästa gång maken vill “sköta magen” som min mormor brukade uttrycka saken, ska jag slå mig ner på barnpallen från Ikea och konversera honom. Ibland får man kanske ta en paus om han behöver fokusera lite extra. Det är helt ok.

Jag förstår själv att den  här idén är helt sjuk. Den säger kanske något om vår akuta brist på vuxentid.

Sitter på tåget till Stockholm. Man blir lätt filosofisk på tåg, som i den där tv-reklamen när folk vilsamt lutar huvudet mot fönstret och tittar drömmande på landskapet utanför.

Jag tittar ut och konstaterar att älvorna förvisso dansar på Slätta (passerade nyss Skövde). Men mer naturromantik än så blir det inte.

Tänker istället på

- hur GRYMT bra det är med trådlöst modem.

- att jag är fena på att sminka mig ombord på ett tåg.

- att jag fortfarande är lycklig över att taxichauffören som jag åkte med i morse kunde TÄNKA, TYCKA och UTTRYCKA egna, nyanserade åsikter.

Det där sista är verkligen inte menat som ett påhopp på taxichaufförer i allmänhet. Det är menat som ett påhopp på MÄNSKLIGHETEN i allmänhet.

Nyanserat och alert tänkande är en bristvara och ack så ljuvt när man stöter på det.

Vi hade en väldigt levande och intressant samtal. Han kom från Libanon. Jag frågade vad han tyckte om händelseutvecklingen där. Han svarade:

- Jag vet inte. För det är så svårt att veta vad som faktiskt händer där. Det finns så många internationella aktörer som är där och drar och vill ha saker. Jag vet inte var det slutar.

Vi pratade om svensk politik. Han sa:

- Jag fattar inte varför de FIRAR när de vinner valet. Det är ju då det svåra börjar. De kanske tror att de har fått en massa makt men i själva verket har de fått en väldig massa ansvar.

Jag invände att de kanske firade att de fått folkets förtroende.

- Men de har egentligen inte fått folkets förtroende. De måste ju gå ihop i allianser för att komma i majoritet.

Han hade fyra barn. De har nog intressanta diskussioner vid köksbordet.